Stormens vingar är en sång skriven i samband med Episka kompaniets Vikingaprojekt 2012. Under 2013 sjöngs sången bland annat på Spår av frost 2 och KH6.3 Taktiska val. Sången baserar sig på ett avsnitt ur Esaias Tegnérs Frithiofs saga. Texten är bearbetad av Fabian Krümmel och Simon Krümmel, och musiken är skriven av desamma.
Originalversion
*
Blixtarna i molnen draga här och där en blodig rand, alla havets fåglar jaga skrikande emot sin strand.
Mörk är skyn för över! Stormens vingar hör jag flaxande i fjärran, men vi blekna ej.
Se, då mörknar himlabågen, dundret går kring öde rum, och i djupet kokar vågen, och dess yta höljs med skum.
Mörk är skyn för över…
Men för vågen kämpar rädes ej så lätt på trofast ek, står vid styret själv och glädes åt de vilda vindars lek.
Mörk är skyn för över…
Hårdare vi seglen drager skarpare vi vågen skär. starka kämpar åror tager skall det gå, vart böljan bär.
Mörk är skyn för över… *
Textinspiration
Texten är en bearbetning av några strofer ur dikten “Frithiof på Hafvet” i “Frithiofs saga” av Esaias Tegnér. Litteraturbanken
*
Se, då mörknar himlabågen, dundret går kring öde rum, och i djupet kokar vågen, och dess yta höljs med skum. Blixtrarne i molnen draga här och der en blodig rand, alla hafvets fåglar jaga skrikande emot sin strand. –
”Hårdt blir vädret, bröder! Stormens vingar hör jag flaxande i fjerran, men vi blekna ej. Sitt du lugn i lunden tänk på mig och längta, skön i dina tårar, sköna Ingeborg!”
Mot Ellidas stam drog ett trollpar till fejd. Det var vindkall Ham, det var snöig Hejd.
Och då lösas stormens vingar, och den vilde doppar dem än i djupet, än han svingar hvirflande mot Gudars hem. Alla fasans makter skrida, ridande på vågens topp, ur den skummiga, den vida, bottenlösa grafven opp.
”Skönare var färden uti månens skimmer öfver spegelvågor hän mot Balders lund. Varmare än här är, var vid Ingborgs hjerta, hvitare än hafsskum svällde hennes barm.” –
Nu Solundar ö står ur våg, som går hvit, der är stillare sjö, der är hamn, styr dit.
Men förvågen viking rädes ej så lätt på trofast ek, står vid styret sjelf och glädes åt de vilda vindars lek. Hårdare han seglen fäster, skarpare han vågen skär. Rakt i vester, rakt i vester skall det gå hvart böljan bär.
”Lyster mig att kämpa än en stund mot stormen. Storm och Nordbo trifvas väl ihop på sjön. Ingborg skulle blygas om dess hafsörn flöge rädd, med slappa vingar, för en il i land.”
… *
Original: Stormens vingar — Esaias Tegnér, Fabian Krümmel, Simon Krümmel (nyfiken.net)
[[Kategori:Sånger]][[Kategori:Viking]][[Kategori:Krigshjärta]][[Kategori:Skaegi]][[Kategori:Kampen i ringen]][[Kategori:Fabian Krümmel]][[Kategori:Simon Krümmel]][[Kategori:Esaias Tegnér]][[Kategori:Sjömansvisor]][[Kategori:Episka kompaniet]]‘‘‘Stormens vingar’’’ är en sång skriven i samband med [[Episka kompaniet]]s Vikingaprojekt 2012. Under 2013 sjöngs sången bland annat på [[Spår av frost]] 2 och [[KH6.3 Taktiska val]]. Sången baserar sig på ett avsnitt ur Esaias Tegnérs ‘‘Frithiofs saga’’. Texten är bearbetad av [[Fabian Krümmel]] och [[Simon Krümmel]], och musiken är skriven av desamma.
==Originalversion==
<youtube>39OdJ9A7fes</youtube>
‘’<poem>1. Blixtarna i molnen draga här och där en blodig rand, alla havets fåglar jaga skrikande emot sin strand.
::Mörk är skyn för över! ::Stormens vingar hör jag ::flaxande i fjärran, ::men vi blekna ej.
- Se, då mörknar himlabågen, dundret går kring öde rum, och i djupet kokar vågen, och dess yta höljs med skum.
::Mörk är skyn för över…
- Men för vågen kämpar rädes ej så lätt på trofast ek, står vid styret själv och glädes åt de vilda vindars lek.
::Mörk är skyn för över…
- Hårdare vi seglen drager skarpare vi vågen skär. starka kämpar åror tager skall det gå, vart böljan bär.
::Mörk är skyn för över…</poem>’’
===Textinspiration===
Texten är en bearbetning av några strofer ur dikten “Frithiof på Hafvet” i “Frithiofs saga” av Esaias Tegnér. [http://litteraturbanken.se/#!/forfattare/TegnerE/titlar/FrithiofsSaga/sida/73/etext Litteraturbanken]
‘’<poem>Men på stranden stod Kung Helge och qvad med förbittradt mod, och till trollen han bad.
Se, då mörknar himlabågen, dundret går kring öde rum, och i djupet kokar vågen, och dess yta höljs med skum. Blixtrarne i molnen draga här och der en blodig rand, alla hafvets fåglar jaga skrikande emot sin strand. –
”Hårdt blir vädret, bröder! Stormens vingar hör jag flaxande i fjerran, men vi blekna ej. Sitt du lugn i lunden tänk på mig och längta, skön i dina tårar, sköna Ingeborg!”
Mot Ellidas stam drog ett trollpar till fejd. Det var vindkall Ham, det var snöig Hejd.
Och då lösas stormens vingar, och den vilde doppar dem än i djupet, än han svingar hvirflande mot Gudars hem. Alla fasans makter skrida, ridande på vågens topp, ur den skummiga, den vida, bottenlösa grafven opp.
”Skönare var färden uti månens skimmer öfver spegelvågor hän mot Balders lund. Varmare än här är, var vid Ingborgs hjerta, hvitare än hafsskum svällde hennes barm.” –
Nu Solundar ö står ur våg, som går hvit, der är stillare sjö, der är hamn, styr dit.
Men förvågen viking rädes ej så lätt på trofast ek, står vid styret sjelf och glädes åt de vilda vindars lek. Hårdare han seglen fäster, skarpare han vågen skär. Rakt i vester, rakt i vester skall det gå hvart böljan bär.
”Lyster mig att kämpa än en stund mot stormen. Storm och Nordbo trifvas väl ihop på sjön. Ingborg skulle blygas om dess hafsörn flöge rädd, med slappa vingar, för en il i land.”
…</poem>’’