Räven och Lodjuret är en sång skriven för Frostkulleätten på Spår av frost av Markus Erhardsson. Den har även sjungits i annan vikingasetting, exempelvis av skaegier på Krigshjärta. Sången handlar om Räv och Lo, två frostkullar som ingår äktenskap.
Originalversion
ABC-notation
X:1 T:Räven och Lodjuret C:Markus Erhardsson A:Markus Erhardsson H:Markus Erhardsson W:Rävens röda yviga svans W:liksom en fackla skiner den W:där de rör sig kvickt som ingen ann W:Lodjuret har silverne päls W:den skiner liksom månen upp i skyn W:där de dansar med varann W: W: Över kulle, genom dal W: Trots köldens bistra hand W: upp på sten och uti snår W: deras hjärtan står i brand W: Deras tassar lämnar spår W: uti vinterns kalla frost W: där de virvlar kring varann W:De har lekt och sjungit tillsammans W:uppå Gillesberget har de jagat W:allt sedan de var små W:Långt bakåt i tiden kan du se W:deras spår ty nornorna har spunnit W:och sammanvävt de två W: W: Över kulle, genom dal... W:Och den tiden kom då de två W:förenades en kväll då månen sken W:över dalens gran och tall W:Nu dansar de två omkring W:Lavåsarna förbi saltgruvor och berg W:uti vinterns frost så kall W: W: Över kulle, genom dal... W: W: Ja, över kulle, genom dal...
Skaegianpassad version
ABC-notation
X:1 T:Räven och Lodjuret C:Markus Erhardsson A:Markus Erhardsson H:Markus Erhardsson W:Rävens röda yviga svans W:liksom en fackla skiner den W:där de rör sig kvickt som ingen ann W:Lodjuret har silverne päls W:den skiner liksom månen upp i skyn W:där de dansar med varann W: W: Över kulle, genom dal W: Trots köldens bistra hand W: upp på sten och uti snår W: deras hjärtan står i brand W: Deras tassar lämnar spår W: uti vinterns kalla frost W: där de virvlar kring varann W:De har lekt och sjungit tillsammans W:uppå Gilleberget har de jagat W:allt sedan de var små W:Långt bakåt i tiden kan du se W:deras spår ty Ödesmor har spunnit W:och sammanvävt de två W: W: Över kulle, genom dal... W:Och den tiden kom då de två W:förenades en kväll då månen sken W:över dalens gran och tall W:Nu dansar de två omkring W:Lavåsarna förbi saltgruvor och berg W:uti vinterns frost så kall W: W: Över kulle, genom dal...
Original: Räven och Lodjuret — Markus Erhardsson (nyfiken.net)
[[Kategori:Sånger]][[Kategori:Viking]][[Kategori:Vinter]][[Kategori:Spår av frost]][[Kategori:Kampen i ringen]][[Kategori:Skaegi]][[Kategori:Kärlek]][[Kategori:Markus Erhardsson]]‘‘‘Räven och Lodjuret’’’ är en sång skriven för Frostkulleätten på [[Spår av frost]] av [[Markus Erhardsson]]. Den har även sjungits i annan vikingasetting, exempelvis av skaegier på [[Krigshjärta]]. Sången handlar om Räv och Lo, två frostkullar som ingår äktenskap.
==Originalversion== <youtube>AIlcEQWg10M</youtube> ‘’<poem>Rävens röda yviga svans liksom en fackla skiner den där de rör sig kvickt som ingen ann Lodjuret har silverne päls den skiner liksom månen upp i skyn där de dansar med varann
::Över kulle, genom dal ::Trots köldens bistra hand ::upp på sten och uti snår ::deras hjärtan står i brand ::Deras tassar lämnar spår ::uti vinterns kalla frost ::där de virvlar kring varann
De har lekt och sjungit tillsammans uppå Gillesberget har de jagat allt sedan de var små Långt bakåt i tiden kan du se deras spår ty nornorna har spunnit och sammanvävt de två
::Över kulle, genom dal…
Och den tiden kom då de två förenades en kväll då månen sken över dalens gran och tall Nu dansar de två omkring Lavåsarna förbi saltgruvor och berg uti vinterns frost så kall
::Över kulle, genom dal…
::Ja, över kulle, genom dal…</poem>’’
==Skaegianpassad version== ‘’<poem>Rävens röda yviga svans liksom en fackla skiner den där de rör sig kvickt som ingen ann Lodjuret har silverne päls den skiner liksom månen upp i skyn där de dansar med varann
::Över kulle, genom dal ::Trots köldens bistra hand ::upp på sten och uti snår ::deras hjärtan står i brand ::Deras tassar lämnar spår ::uti vinterns kalla frost ::där de virvlar kring varann
De har lekt och sjungit tillsammans uppå Gilleberget har de jagat allt sedan de var små Långt bakåt i tiden kan du se deras spår ty Ödesmor har spunnit och sammanvävt de två
::Över kulle, genom dal…
Och den tiden kom då de två förenades en kväll då månen sken över dalens gran och tall Nu dansar de två omkring Lavåsarna förbi saltgruvor och berg uti vinterns frost så kall
::Över kulle, genom dal…</poem>’’