Inspelning saknas. Ursprung saknas.
Ögonen gröna är en låt med Gråfötterna av David Bergkvist.
- Ögonen gröna
- Text: David Bergkvist
- Musik: David Bergkvist
ABC-notation
X:1 T:Ögonen gröna C:David Bergkvist A:David Bergkvist H:David Bergkvist W::1. En jägare gångade i skogen den sälla W: Ögonen gröna som vildrosens blad W: När som han fångade en flicka i sin fälla W: hjärtat det glödde som eld W::2. Han lösgjorde henne och talte som så: W: ”Ett gyllene spänne, ja det skall du få!” W::3. Hon lade sin hand upp på barmen sin W: Och talte som så: ”Då skall jag bliva din!” W::4. ”Men”, så hon sade ”Blott om det kan gå” W: ”Att alltid på min vargafäll jag sova må” W::5. ”Ja nog får du sova på Gråbenafäll” W: ”Ty du är en gåva så vacker och säll” W::6. Till jägarens stuga de gingo minsann W: Och hon blev hans fruga och han hennes man W::7. Hon födde en son innan våren var ny W: Men aldrig hon foro till stad eller by W::8. När tionde året var ända till slut W: Den jägaren sonen i skogen tog ut W::9. Men jakten tog slut med ett hiskeligt brak W: En ek föll omkull under gnissel och knak W::10. Jägarn han undan men sonen stod kvar W: Han fruktade döden och skrek efter far W::11. Då sprungo där plötsligt en ulvhona fram W: Och frälste så pojken från fallande stam W::12. Men jägaren fruktade gråbena tand W: Med pilen på bågen han höjde sin hand W::13. Pojken skrek till när som bågsträngen ljöd W: Men strax där på marken låg varghonan död W::14. Men jägarn gick framåt och detta han såg W: Att frugan på vargskinn i gräset där låg W::15. Och pojken han grät uti skogen den blå W: ”Säg fader varför måst mor min förgå?” W::16. Så gick han på knä och tog vargskinnet på W: Och talte till fadern ”Nu måste jag gå” W::17. Så ensam i skogen stod jägaren kvar W: Och ensam i stugan han fick sluta sina dar W::18. Och varulven gångar nu i skogen den sälla W: Ögonen gröna som vildrosens blad W: Men ve den som fångar honom uti sin fälla W: För hjärtat det glödde som eld!
Original: Ögonen gröna — David Bergkvist (nyfiken.net)
[[Kategori:Sånger]][[Kategori:Folktro]][[Kategori:Trolldom och magi]][[Kategori:Tragik]][[Kategori:Ballader]][[Kategori:Kampen i ringen]][[Kategori:Morgondagens Gryning]][[Kategori:Gråfötterna]][[Kategori:David Bergkvist]][[Kategori:Upphovsrätt: Publicerat med tillstånd]]{{inspelning saknas}} {{ursprung saknas}}
‘‘‘Ögonen gröna’’’ är en låt med Gråfötterna av David Bergkvist.
{| style=“float: right; margin-right: 1em; margin-bottom: 0.5em; width: 300px; border: #99B3FF solid 1px; text-align: left” |- | ‘‘‘Ögonen gröna’’’ |- | ‘‘Text:’’ David Bergkvist |- | ‘‘Musik:’’ David Bergkvist |- |}
‘’<poem>:1. En jägare gångade i skogen den sälla ::::Ögonen gröna som vildrosens blad ::När som han fångade en flicka i sin fälla ::::hjärtat det glödde som eld
:2. Han lösgjorde henne och talte som så: ::”Ett gyllene spänne, ja det skall du få!”
:3. Hon lade sin hand upp på barmen sin ::Och talte som så: ”Då skall jag bliva din!”
:4. ”Men”, så hon sade ”Blott om det kan gå” ::”Att alltid på min vargafäll jag sova må”
:5. ”Ja nog får du sova på Gråbenafäll” ::”Ty du är en gåva så vacker och säll”
:6. Till jägarens stuga de gingo minsann ::Och hon blev hans fruga och han hennes man
:7. Hon födde en son innan våren var ny ::Men aldrig hon foro till stad eller by
:8. När tionde året var ända till slut ::Den jägaren sonen i skogen tog ut
:9. Men jakten tog slut med ett hiskeligt brak ::En ek föll omkull under gnissel och knak
:10. Jägarn han undan men sonen stod kvar ::Han fruktade döden och skrek efter far
:11. Då sprungo där plötsligt en ulvhona fram ::Och frälste så pojken från fallande stam
:12. Men jägaren fruktade gråbena tand ::Med pilen på bågen han höjde sin hand
:13. Pojken skrek till när som bågsträngen ljöd ::Men strax där på marken låg varghonan död
:14. Men jägarn gick framåt och detta han såg ::Att frugan på vargskinn i gräset där låg
:15. Och pojken han grät uti skogen den blå ::”Säg fader varför måst mor min förgå?”
:16. Så gick han på knä och tog vargskinnet på ::Och talte till fadern ”Nu måste jag gå”
:17. Så ensam i skogen stod jägaren kvar ::Och ensam i stugan han fick sluta sina dar
:18. Och varulven gångar nu i skogen den sälla ::::Ögonen gröna som vildrosens blad ::Men ve den som fångar honom uti sin fälla ::::För hjärtat det glödde som eld!</poem>’’