Hjältekväde är en låt av Loke om hertig Kaspian. Den finns på albumet Måns Klang i Dimbros fäste.
Hjältekväde
- Hjältekväde
- Text: Loke Nyberg
- Musik: Loke Nyberg
ABC-notation
X:1 T:Hjältekväde C:Loke Nyberg A:Loke Nyberg W:Den tappre hertig Kaspian drog fram med sin armé. W:En mäktig här på femtontusen man. W:Ifrån horisont till horisont så långt man kunde se W:i jämna led med skuldran mot varann. W: W:Längst bak gick män med bågar utav smidig idegran W:och före dem marchera svärdbärarna fram. W:Och framför dem med solen strålar likt en brand i svans och man W:skred hästar i ett moln av grus och damm. W: W:Och uppå varje springare med sköld och spetsig lans W:satt en stolt och ädel riddersman. W:Och allra främst i bräschen klädd i solens gyllne glans W:där skred vår stolte hertig Kaspian. W: W:Så kom man till den blomsteräng där slaget skulle stå W:och hären bredde ut sig gjorde halt. W:Och femtontusen krigarhjärtan började att slå W:emedan vapenstål och blickar glänste kallt. W: W:Så talte hertig Kaspian: ”Vår gräns har blivit kränkt W:utav barbarer. Ett förbannat rövarband. W:Och detta svärd jag höjer ja, det har min fader skänkt W:och jag ska svinga det för arv och fosterland.” W: W:Och sedan så kom fienden, en vedervärdig syn W:med krökta svärd och klubbor utav sten. W:Och med rustningar av härdat skinn och målningar i hyn W:lät de pilar fly från bågar utav ben. W: W:Och pilarna de föll som regn en åskovädersnatt W:men orubblig stod Kaspian och log. W:Det var ett leende som brast uti ett segersäkert skratt W:sen fick han en pil i pannan, föll pladask och dog. W: W:Öh, dog hjälten redan där? Jag måste sjungit fel minsann. W:Nå! Låt oss säga att ur intet kom en gås. W:Och den satte sig i pannan på vår hertig Kaspian W:och fick pilen som jag nämnde i sitt krås. W: W:Och Kaspian drog arvestål och vrålade: ”Attack!” W:Och hären storma framåt med ett dån. W:Och Kaspian han svingade, han stötte och han stack W:sen blev han nedhuggen av en liten gubbe bakifrån. W: W:Men oj, nu blev det fel igen du lede trubadur. W:Nej, återigen gick våran hertig trygg. W:Ni kan kalla det för framförhållning, ödet eller tur. W:Han hade glömt att han bar en stor säck potatis på sin rygg. W: W:Och inkräktaren veknade. Nu brast hans östra flank W:och riddersmännen storma framåt ifrån väst. W:Och Kaspian han njöt av slagets färg och larm och stank W:sen blev han krossad av en övergiven häst. W: W:Nej, förresten! Hästen blev förälskad i en älg. W:Och förbluffad stod vår gode hertig kvar. W:Och bevittnade hur häst och älg försvann i sly och sälg W:och levde lyckliga i alla sina dar. W: W:Till slut stod hertig Kaspian blick mot blick och svärd mot svärd W:med hövdingen för fiendens armé. W:Som svingade sitt krökta svärd för allting han var värld W:och gjorde Kaspian till sylta och filé. W: W:Nej tusan vilket dravel. Nu får det vara nog. W:Vår hertig vann duellen. Det förstås! W:Och resten utav fienden föll som furor där han drog. W:Snart stod han segrande i sommarsolens bloss. W: W:För se inga svärd och pilar får ge hjälten några sår W:och inte röra han i ryggen ens en gång. W:Han får aldrig blöda näsblod eller ens mista ett hår W:i trubadurens insmickrande sång. W: W:Så här fullför jag mitt uppdrag. Hjälten segrade till sist W:som ni säkert förstått från första ton. W:Så blev även detta kvädet fantasilöst, fatt och trist W:med samma gamla huvudperson. W: W:För sången måste bli precis som hertigen beställt. W:Jag säljer dyrt min fjäskande lyrik. W:Men i hemlighet jag lovar, drar en hertig ut i fält W:så har han samma sköra kött som er W:min obesjungna, bortglömda publik.
Original: Hjältekväde — Loke Nyberg (nyfiken.net)
[[Kategori:Sånger]][[Kategori:Hjältar]][[Kategori:Krig]][[Kategori:Humor]][[Kategori:Musikanter och sång]][[Kategori:Morgondagens Gryning]][[Kategori:Loke Nyberg]][[Kategori:Upphovsrätt: Publicerat med tillstånd]]‘‘‘Hjältekväde’’’ är en låt av Loke om hertig Kaspian. Den finns på albumet ‘‘Måns Klang i Dimbros fäste’’.
==Hjältekväde== {| style=“float: right; margin-right: 1em; margin-bottom: 0.5em; width: 300px; border: #99B3FF solid 1px; text-align: left” |- | ‘‘‘Hjältekväde’’’ |- | ‘‘Text:’’ Loke Nyberg |- | ‘‘Musik:’’ Loke Nyberg |- |}
[https://www.youtube.com/watch?v=ILdAMEOVfR4 Inspelning med Loke:]
<youtube>ILdAMEOVfR4</youtube>
‘’<poem>::Den tappre hertig Kaspian drog fram med sin armé. ::En mäktig här på femtontusen man. ::Ifrån horisont till horisont så långt man kunde se ::i jämna led med skuldran mot varann.
::Längst bak gick män med bågar utav smidig idegran ::och före dem marchera svärdbärarna fram. ::Och framför dem med solen strålar likt en brand i svans och man ::skred hästar i ett moln av grus och damm.
::Och uppå varje springare med sköld och spetsig lans ::satt en stolt och ädel riddersman. ::Och allra främst i bräschen klädd i solens gyllne glans ::där skred vår stolte hertig Kaspian.
::Så kom man till den blomsteräng där slaget skulle stå ::och hären bredde ut sig gjorde halt. ::Och femtontusen krigarhjärtan började att slå ::emedan vapenstål och blickar glänste kallt.
::Så talte hertig Kaspian: ”Vår gräns har blivit kränkt ::utav barbarer. Ett förbannat rövarband. ::Och detta svärd jag höjer ja, det har min fader skänkt ::och jag ska svinga det för arv och fosterland.”
::Och sedan så kom fienden, en vedervärdig syn ::med krökta svärd och klubbor utav sten. ::Och med rustningar av härdat skinn och målningar i hyn ::lät de pilar fly från bågar utav ben.
::Och pilarna de föll som regn en åskovädersnatt ::men orubblig stod Kaspian och log. ::Det var ett leende som brast uti ett segersäkert skratt ::sen fick han en pil i pannan, föll pladask och dog.
::Öh, dog hjälten redan där? Jag måste sjungit fel minsann. ::Nå! Låt oss säga att ur intet kom en gås. ::Och den satte sig i pannan på vår hertig Kaspian ::och fick pilen som jag nämnde i sitt krås.
::Och Kaspian drog arvestål och vrålade: ”Attack!” ::Och hären storma framåt med ett dån. ::Och Kaspian han svingade, han stötte och han stack ::sen blev han nedhuggen av en liten gubbe bakifrån.
::Men oj, nu blev det fel igen du lede trubadur. ::Nej, återigen gick våran hertig trygg. ::Ni kan kalla det för framförhållning, ödet eller tur. ::Han hade glömt att han bar en stor säck potatis på sin rygg.
::Och inkräktaren veknade. Nu brast hans östra flank ::och riddersmännen storma framåt ifrån väst. ::Och Kaspian han njöt av slagets färg och larm och stank ::sen blev han krossad av en övergiven häst.
::Nej, förresten! Hästen blev förälskad i en älg. ::Och förbluffad stod vår gode hertig kvar. ::Och bevittnade hur häst och älg försvann i sly och sälg ::och levde lyckliga i alla sina dar.
::Till slut stod hertig Kaspian blick mot blick och svärd mot svärd ::med hövdingen för fiendens armé. ::Som svingade sitt krökta svärd för allting han var värld ::och gjorde Kaspian till sylta och filé.
::Nej tusan vilket dravel. Nu får det vara nog. ::Vår hertig vann duellen. Det förstås! ::Och resten utav fienden föll som furor där han drog. ::Snart stod han segrande i sommarsolens bloss.
::För se inga svärd och pilar får ge hjälten några sår ::och inte röra han i ryggen ens en gång. ::Han får aldrig blöda näsblod eller ens mista ett hår ::i trubadurens insmickrande sång.
::Så här fullför jag mitt uppdrag. Hjälten segrade till sist ::som ni säkert förstått från första ton. ::Så blev även detta kvädet fantasilöst, fatt och trist ::med samma gamla huvudperson.
::För sången måste bli precis som hertigen beställt. ::Jag säljer dyrt min fjäskande lyrik. ::Men i hemlighet jag lovar, drar en hertig ut i fält ::så har han samma sköra kött som er ::min obesjungna, bortglömda publik.</poem>’’