Inspelning saknas.
Flickan på berget är skriven av Martin Ahlman och framförd av Sorkar & Strängar. Den utspelar sig på hösten och handlar om en kvinna med brustet hjärta som begår självmord.
Text: Martin Ahlman Musik: Martin Ahlman
ABC-notation
X:1 T:Flickan på berget C:Martin Ahlman A:Martin Ahlman H:Martin Ahlman W::1. Med solen i sitt hår och blommor i sin hand W: Hon står och ser ut över dalen W: I håret har hon flätat in små röda band W: I öster gråter näktergalen W: Den gråter över sommar´n som till ända är W: Och över solen som försvinner W: Hon gråter över vännen som hon höll så kär W: Och märker ej att tårar rinner W::2. Men ännu lyser solen, än finns värme kvar W: Som håller höstens kyla stången W: I hennes hjärta finns det, trots det, inga svar W: På frågor som har henne fången W: Hon breder armar ut och flyger som en pil W: Som svävar över trädens grenar W: Men brustet hjärta flyger inte många mil W: Och luften fylls av gråa stenar W::3. Och näktergalen sjöng om allting som den sett W: Den sjöng för den som ville höra W: Men ingen lyssnar till en fågels sång, hur hett W: Den än må sjunga i ditt öra W: Men där vid bergets fot där ligger det en mö W: I kärlek sviken första gången W: En mö vars enda väg till frihet var att dö W: Och namnet hörs i fågelsången
Original: Flickan på berget — Martin Ahlman (nyfiken.net)
[[Kategori:Sånger]][[Kategori:Årstiderna]][[Kategori:Höst]][[Kategori:Kärlek]][[Kategori:Sorg]][[Kategori:Tragik]][[Kategori:Gyllene Hjorten]][[Kategori:Sorkar & Strängar]][[Kategori:Martin Ahlman]][[Kategori:Upphovsrätt: Publicerat med tillstånd]]{{inspelning saknas}}
‘‘‘Flickan på berget’’’ är skriven av [[Martin Ahlman]] och framförd av [[Sorkar & Strängar]]. Den utspelar sig på hösten och handlar om en kvinna med brustet hjärta som begår självmord.
<poem>Text: Martin Ahlman Musik: Martin Ahlman</poem>
‘’<poem>:1. Med solen i sitt hår och blommor i sin hand ::Hon står och ser ut över dalen ::I håret har hon flätat in små röda band ::I öster gråter näktergalen ::Den gråter över sommar´n som till ända är ::Och över solen som försvinner ::Hon gråter över vännen som hon höll så kär ::Och märker ej att tårar rinner
:2. Men ännu lyser solen, än finns värme kvar ::Som håller höstens kyla stången ::I hennes hjärta finns det, trots det, inga svar ::På frågor som har henne fången ::Hon breder armar ut och flyger som en pil ::Som svävar över trädens grenar ::Men brustet hjärta flyger inte många mil ::Och luften fylls av gråa stenar
:3. Och näktergalen sjöng om allting som den sett ::Den sjöng för den som ville höra ::Men ingen lyssnar till en fågels sång, hur hett ::Den än må sjunga i ditt öra ::Men där vid bergets fot där ligger det en mö ::I kärlek sviken första gången ::En mö vars enda väg till frihet var att dö ::Och namnet hörs i fågelsången</poem>’’