Inspelning saknas.

Flickan på berget är skriven av Martin Ahlman och framförd av Sorkar & Strängar. Den utspelar sig på hösten och handlar om en kvinna med brustet hjärta som begår självmord.

Text: Martin Ahlman Musik: Martin Ahlman

ABC-notation
X:1
T:Flickan på berget
C:Martin Ahlman
A:Martin Ahlman
H:Martin Ahlman
W::1. Med solen i sitt hår och blommor i sin hand
W:        Hon står och ser ut över dalen
W:        I håret har hon flätat in små röda band
W:        I öster gråter näktergalen
W:        Den gråter över sommar´n som till ända är
W:        Och över solen som försvinner
W:        Hon gråter över vännen som hon höll så kär
W:        Och märker ej att tårar rinner
W::2. Men ännu lyser solen, än finns värme kvar
W:        Som håller höstens kyla stången
W:        I hennes hjärta finns det, trots det, inga svar
W:        På frågor som har henne fången
W:        Hon breder armar ut och flyger som en pil
W:        Som svävar över trädens grenar
W:        Men brustet hjärta flyger inte många mil
W:        Och luften fylls av gråa stenar
W::3. Och näktergalen sjöng om allting som den sett
W:        Den sjöng för den som ville höra
W:        Men ingen lyssnar till en fågels sång, hur hett
W:        Den än må sjunga i ditt öra
W:        Men där vid bergets fot där ligger det en mö
W:        I kärlek sviken första gången
W:        En mö vars enda väg till frihet var att dö
W:        Och namnet hörs i fågelsången
Original: Flickan på berget — Martin Ahlman (nyfiken.net)
[[Kategori:Sånger]][[Kategori:Årstiderna]][[Kategori:Höst]][[Kategori:Kärlek]][[Kategori:Sorg]][[Kategori:Tragik]][[Kategori:Gyllene Hjorten]][[Kategori:Sorkar & Strängar]][[Kategori:Martin Ahlman]][[Kategori:Upphovsrätt: Publicerat med tillstånd]]

{{inspelning saknas}}

‘‘‘Flickan på berget’’’ är skriven av [[Martin Ahlman]] och framförd av [[Sorkar & Strängar]]. Den utspelar sig på hösten och handlar om en kvinna med brustet hjärta som begår självmord.

<poem>Text: Martin Ahlman Musik: Martin Ahlman</poem>

‘’<poem>:1. Med solen i sitt hår och blommor i sin hand ::Hon står och ser ut över dalen ::I håret har hon flätat in små röda band ::I öster gråter näktergalen ::Den gråter över sommar´n som till ända är ::Och över solen som försvinner ::Hon gråter över vännen som hon höll så kär ::Och märker ej att tårar rinner

:2. Men ännu lyser solen, än finns värme kvar ::Som håller höstens kyla stången ::I hennes hjärta finns det, trots det, inga svar ::På frågor som har henne fången ::Hon breder armar ut och flyger som en pil ::Som svävar över trädens grenar ::Men brustet hjärta flyger inte många mil ::Och luften fylls av gråa stenar

:3. Och näktergalen sjöng om allting som den sett ::Den sjöng för den som ville höra ::Men ingen lyssnar till en fågels sång, hur hett ::Den än må sjunga i ditt öra ::Men där vid bergets fot där ligger det en mö ::I kärlek sviken första gången ::En mö vars enda väg till frihet var att dö ::Och namnet hörs i fågelsången</poem>’’

Lajv
Gyllene Hjorten
Teman
Höst, Kärlek, Natur/Årstiderna, Sorg, Tragik
Musikanter
Sorkar & Strängar
Upphovsrätt
Publicerat med tillstånd