Visa skriven av Johan Nylin och Mathilda Hagfoss till Landsväg.

Bakgrund

Grävarna var de små grupper av hårda och dödsföraktande äventyrare som i åren efter Katastrofen åkte riket runt och tog sig in på de övergivna, farliga och svårforcerade ställena för att där plocka med sig allt av bytesvärde att handla med i de framväxande små bofasta samhällena. Men när åren gick och de små samhällena växte sig stabila och mer självförsörjande, och vattnet, möglet och tidens tand gjorde sakletandet överflödigt eller omöjligt fanns bara nostalgin kvar. På Landsväg samlades några av de överlevande Grävarbesättningarna för en sista, ärorik stöt, men över hela affären låg en tät känsla av sorg över att deras tid nu var förbi.

Inspelning

Text

ABC-notation
X:1
T:Fläckar kvar
C:Johan Nylin
C:Mathilda Hagfoss
A:Johan Nylin
A:Mathilda Hagfoss
H:Johan Nylin
H:Mathilda Hagfoss
W:Refräng:
W:Så in i plåtboxen, busar
W:Än har vi fläckar kvar
W:Och nog finns det gåtor och frågor, så klart
W:Men vägen den har alla svar
W:
W:En gång var jag ett yngel och jag jobba’ mig fram
W:På en åker där jag levde på potatis och skam
W:Ja, tills dagen när busarna kom
W:De rulla’ med plåtboxen laddad med bling
W:Å med kånkarna fyllda av syra med sting
W:De tog mig på mitt livs svängom
W:
W:Det som förr varit tradigt och jävligt och stelt
W:Hade ersatts av spänning och livet blev helt
W:Ja, jag kände mig hel och komplett
W:Visst fick jag slita och jobba som fan
W:Men allt kändes bättre ju mer jag blev van
W:Även hårdaste harvet blev lätt
W:
W:Ref.
W:
W:Livet var billigt fast soppan var dyr
W:Varje dag i mitt liv var ett nytt äventyr
W:Ja, vår färd tycktes va’ utan slut
W:Över asfalt och lera och grus likaså
W:Över tomma hylsor av sju-sextiotvå
W:Emot knaster och slumptugg och krut
W:
W:Vi rygga med busar av suraste slag
W:Och gräven gav ära och byk åt vårt lag
W:Ja, vi byggde vårt rykte och namn
W:Vi riktade pekarn' mot trubbel och strul
W:Och asfalten sjöng under plåtboxens hjul
W:Varje natt sov vi tryggt i dess famn
W:
W:Ref.
W:
W:Fast en efter en blev de avställda fler
W:Och resten blev skrot eller pluggades ner
W:Ja, till sist fanns det knappt någon kvar
W:Vi som vart’ flugmat och yngel en gång
W:Fick bära väghundens karta och ljugarens sång
W:Genom mörkret mot ljusare dar
W:
W:Ref.
W:
W:Det ljuset det söker vi ännu i dag
W:För det är röda tider i mer än ett lag
W:Ja, en dag kommer byket va’ slut
W:
W:Vem vet vad som händer med grävarna sen?
W:Om inte annat blir vi sagor för sölarna, min vän
W:In i boxen så rullar vi ut
W:
W:Ref.
W:
W:In i plåtboxen, busar
W:Än har vi livet kvar
W:Och nog finns det gåtor och frågor, så klart
W:Men Döden den har alla svar
Original: Fläckar kvar — Johan Nylin, Mathilda Hagfoss (nyfiken.net)
[[Kategori:Sånger]][[Kategori:Efter katastrofen]][[Kategori:Solnedgång]][[Kategori:Landsväg]][[Kategori:Johan Nylin]][[Kategori:Mathilda Hagfoss]][[Kategori:Upphovsrätt: Publicerat med tillstånd]]

Visa skriven av [[Johan Nylin]] och [[Mathilda Hagfoss]] till [http://nordiclarp.org/wiki/Landsväg Landsväg].

==Bakgrund== Grävarna var de små grupper av hårda och dödsföraktande äventyrare som i åren efter Katastrofen åkte riket runt och tog sig in på de övergivna, farliga och svårforcerade ställena för att där plocka med sig allt av bytesvärde att handla med i de framväxande små bofasta samhällena. Men när åren gick och de små samhällena växte sig stabila och mer självförsörjande, och vattnet, möglet och tidens tand gjorde sakletandet överflödigt eller omöjligt fanns bara nostalgin kvar. På Landsväg samlades några av de överlevande Grävarbesättningarna för en sista, ärorik stöt, men över hela affären låg en tät känsla av sorg över att deras tid nu var förbi.

==Inspelning==

  • [https://spetsnaz.su/~tz/dump/LVG/Fl%c3%a4ckar%20kvar.mp3 Johan Nylin & Mathilda Hagfoss - Fläckar Kvar] (MP3)

==Text== ‘’<poem>Refräng: Så in i plåtboxen<ref>En “plåtbox” är en grävarbil.</ref>, busar<ref>“Busar” är grävares kärleksfulla namn på sig själva</ref> Än har vi fläckar<ref>En “fläck” är en plats på kartan som är outforskad fortfarande</ref> kvar Och nog finns det gåtor och frågor, så klart Men vägen den har alla svar

En gång var jag ett yngel<ref>Grävarslang för barn eller unga</ref> och jag jobba’ mig fram På en åker där jag levde på potatis och skam Ja, tills dagen när busarna kom De rulla’ med plåtboxen laddad med bling<ref>“Bling” är grävarslang för skrytsamma saker man stolt visar upp, såsom stora vapen, fungerande teknik och annat som skänker respekt och avund hos andra</ref> Å med kånkarna<ref>Grävarslang för ryggsäckar</ref> fyllda av syra<ref>“Syra” är grävarslang för sprit</ref> med sting De tog mig på mitt livs svängom

Det som förr varit tradigt och jävligt och stelt Hade ersatts av spänning och livet blev helt Ja, jag kände mig hel och komplett Visst fick jag slita och jobba som fan Men allt kändes bättre ju mer jag blev van Även hårdaste harvet<ref>På grävarslang är ett “harv” ett arbete man får betalt för. Motsatsen är ett gnet, ett arbete man utför gratis.</ref> blev lätt

Ref.

Livet var billigt fast soppan<ref>Dyrsoppa, bränsle till fordon och maskiner</ref> var dyr Varje dag i mitt liv var ett nytt äventyr Ja, vår färd tycktes va’ utan slut Över asfalt och lera och grus likaså Över tomma hylsor av sju-sextiotvå<ref>7,62mm, en vanlig kaliber för militära vapen</ref> Emot knaster<ref>Grävarslang för nostalgiska minnessaker från tiden innan Kriget, men som saknar praktisk funktion nu</ref> och slumptugg<ref>Grävarslang för konserver eller annan förpackad mat från innan kriget, där det ibland kan vara svårt att utröna vad som finns i förpackningen innan man öppnar den.</ref> och krut

Vi rygga<ref>Att “rygga” är att hjälpas åt med ett jobb, ofta när två eller flera grävarlag samarbetar för ett specifikt “gräv”</ref> med busar av suraste<ref>“Sur” är grävarslang för någon som är hård och erfaren</ref> slag Och gräven<ref>Ett “gräv” är när man utforskar en plats i jakt på nyttiga prylar att ta med sig därifrån</ref> gav ära och byk<ref>Grävarslang för de (bra) saker man plockat med sig från ett gräv</ref> åt vårt lag Ja, vi byggde vårt rykte och namn Vi riktade pekarn’<ref>En pekare är ett skjutvapen</ref> mot trubbel och strul Och asfalten sjöng under plåtboxens hjul Varje natt sov vi tryggt i dess famn

Ref.

Fast en efter en blev de avställda<ref>Att bli “avställd” innebär att man som grävare är för gammal eller slut i kroppen för att kunna hjälpa till, men laget tar fortfarande med en ut på vägarna och tar hand om en utan krav på motprestation. En slags pension.</ref> fler Och resten blev skrot<ref>När en grävare blivit en belastning för sitt lag och självmant väljer att lämna laget säger man ett de “går på skroten”.</ref> eller pluggades<ref>Att bli “pluggad” är helt enkelt att bli skjuten</ref> ner Ja, till sist fanns det knappt någon kvar Vi som vart’ flugmat<ref>Grävarslang för oerfarna unga som vill bli grävare, som tas med som lärlingar.</ref> och yngel en gång Fick bära väghundens<ref>Den i grävarlaget som har bäst kunskaper om vägnätet, vilka vägar och broar som är framkomliga och inte, och kan navigera och läsa av terrängen.</ref> karta och ljugarens<ref>Ljugaren är en slags kombinerad image-manager, trubadur, historiker, arkivarie och bibliotek, och är den i laget som ansvarar för att hålla moralen uppe med sång, lek och berättelser, och att odla och föra grävarlagets rykte och ära vidare.</ref> sång Genom mörkret mot ljusare dar

Ref.

Det ljuset det söker vi ännu i dag För det är röda<ref>När nånting är “rött” eller “rödmålat” betyder det från början att det fanns radioaktivt nedfall där, men betyder i vidare bemärkelse att något är farligt, riskabelt eller negativt</ref> tider i mer än ett lag Ja, en dag kommer byket va’ slut

Vem vet vad som händer med grävarna sen? Om inte annat blir vi sagor för sölarna<ref>Sölare är grävarnas namn på bofasta som mest går runt på sina åkrar och “sölar”.</ref>, min vän In i boxen så rullar vi ut

Ref.

In i plåtboxen, busar Än har vi livet kvar Och nog finns det gåtor och frågor, så klart Men Döden den har alla svar</poem>’’

Lajv
Landsväg, Solnedgång
Teman
Efter katastrofen
Upphovsrätt
Publicerat med tillstånd